Välkommen till Ving Kuriren. Vita Vingars nya artikelserie i andlighet och mänsklighet. Här publiceras vi artiklar och intervjuer som valt ut på ett eller annat sätt arbetar med ambitionen att höja våra energier och medvetande i högre syfte för våra liv här på Jorden. Artiklar skrivs av skribenten Katarina Lövelius.

    *

2018-04-02
Mötet med Sannegården

För en liten tid sedan besökte jag Sannegården. Jag var inbjuden att hålla en seans för större publik. I samband med det passade jag på att ställa lite frågor till Linda och Jonas, för jag tyckte det var en intressant plats och det som skapades på Sannegården var i mina ögon något särskilt och unikt. Jag togs emot med stor värme och välkomnande armar. Även stora hundpussar av ”Berra” fick jag. Härligt med djur! Missarna Steini och Rudy kom också och hälsade på när det passade. Angenämt tycker jag som älskar djur.

Sannegården ligger på Barnens ö, på Väddö i Roslagen. Det ligger väldigt fint till och har en miljö som får fantasin att spinna iväg i tankebanor om svunna vikingatider. Det första jag kom att tänka på när jag kom hit var P.C Jersild och hans bok ”Barnens Ö”. Nu är det så länge jag läste den så jag minns knappt vad den handlade om. Men ja, det var den jag tänkte på när jag var här på Väddö.

Maten här på Sannegården är verkligen lagad med kärlek och omtanke. Kocken Jonas har tänkt ut mycket vid varje tillställning men även tänkt hur det ska smaka, och hur det kan kombineras. En hel del av maten kommer från gården, men även närodlat och närproducerat som det bara tänkas kan. Hela konceptet låter som en bra ide och tanke för även framtida gäster att veta. Om man vill komma hit och bara slappna av och njuta av skärgård, sol, natur och god mat, och sällskapet så klart, tycker jag man ska ta en tur ut hit.

Linda är en riktig fixare. Hon fejar och trixar med allt på Sannegården. Det märks tydligt att hon vill alla ska trivas när man kommer hit. Linda och Jonas har verkligen stora armar och varma hjärtan. Jag kan bara önska dem varmt lycka till med deras tanke och ide vad de vill skapa med kost, logi och events i andlighetens namn.

Jag trivdes här, helt klart och jag kan bara tänka mig om hur upplevelsen är här på gården om sommaren. Definitivt kommer jag tillbaka för att avnjuta en sommarkväll i den här vackra och gemytliga miljön.

 

Vilka är ni? (berätta om er själva)

Linda: Jag är uppvuxen i Norrtälje med tre syskon. Mina föräldrar är båda från Finland, så jag är stolt andra generationens invandrare. Jag har jobbat om vartannat inom vården och restaurangbranschen sedan jag slutade skolan.

Jonas: Jag är mångsysslare och kock, uppvuxen på landet med en syster.

Vad är Sannegården? (Berätta gärna lite om historien kring Sannegården.)

Sannegården är vårt hem och vår verksamhet under ett tak, en liten kursgård i Roslagen norr om Norrtälje. På sommaren har vi café och restaurang, på vintern julbord och kvällsevent såsom tex seanser. Vi flyttade hit våren-15 och första året anordnade vi helgretreats med meditation, enklare yoga och middag framför lägerelden. Andra sommaren öppnade cafét och tredje sommaren var vi redo för trädgårdsrestaurangen. På somrarna har vi även utomhusyoga för alla fastboende och turister i området, vilket har visat sig otroligt populärt!

När vi hittade Sannegården av en slump, upptäckte vi att de föregående ägarna hade liknande andligt intresse som vi. Vi fick höra historier om hur de på nittiotalet hade haft schamankurser och andra andliga event på gården och när vi sedan såg alla böcker så klaffade det genast! Vi ville försöka väcka liv i verksamheten och Jonas hade sedan länge drömt om en verksamhet i den inriktningen. Sannegården är byggd av en man som var både arkitekt och antroposof och det ser man överallt i huset; Hörnstenar, vingar på taknockarna och avsaknaden av helt räta linjer.

Vad är ert syfte med Sannegården?

Det vi vill med Sannegården är att kunna arbeta med och försörja oss på sådant vi tycker om och är intresserade av. Vi har börjat odla ekologiska grönsaker till cafét och restaurangen i liten skala, vi har egna höns och funderar ständigt på hur vi kan utveckla trädgården. Vi vill kunna hålla fler retreats och mer intressanta eventkvällar under vår och höst och sedan kunna fortsätta med cafét och sommarrestaurangen på sommaren och de otroligt populära julborden i december. Just nu står vi i taget att börja bygga ut vårt kök.

Andras reaktioner på det ni gör på Sannegården?

De reaktioner vi fått av människor är väldigt positiva och de flesta som kommer hit är oerhört nöjda. Många har tyckt att vi är modiga! Cafét och restaurangen har blivit jättefint emottaget av våra gäster. Lindas fixande med mysfaktor och inredning och Jonas mat är en utomordentligt bra kombination. Jonas är en otrolig kock och alla verkligen älskar hans mat! Retreaterna vi hade första året fick massor med lovord och även kvällseventen med seanser nu senaste tiden.

Det som är bästa beviset på att vi gör det bra är återkommande gäster! När de sedan berättar vidare för sina vänner och bekanta är det bästa reklamen! Julborden ökade med 600% och seanserna med 500% på ett år! Det låter mycket, vi gick alltså från ett fullbokat julbord till sex fullbokade året efter, och nästan det samma med seanserna! :)

Hur ser Sannegården ut om 10 år, tror ni?

Sannegården om tio år har anställd personal, trädgården och odlingarna är större och i full gång och verksamheten likaså. Vi har en permanent restaurangdel och gärna en lada eller liknande för yoga och större samlingar.

Vad har ni för framtidsplaner?

Våra framtidsplaner är även att själva utbilda oss mer i olika områden inom andligheten. Att kunna leva och uppleva så mycket som möjligt. Restaurangbranschen kan vi efter att ha jobbat som kock och servitris i runt 20 år så det vi vill utöka med är den spirituella biten så vi även skulle kunna hålla en del kurser själva. Vi har gått en del kortare kurser som tex Angel psychic för Birkan Tore, Läkande örter och medicinalväxter på Biskops Arnö. Reiki, Kinesiologi mm. Jonas jobbar även med Life-systemet och har vidareutbildat sig inom komplementärmedicin.

Vilka kommer till era arrangemang?

Till Sannegården kommer under sommaren fika-och matgäster av alla de slag, här ute finns tusentals sommargäster och barnkolonier och många hittar vår lilla trädgårdsoas. Under vinterns julbord och vinterevent är gästerna mest fastboende i området, men vi har faktiskt haft gäster från Åland, Stockholm och Uppsala, då ordnar vi givetvis övernattning för dem som önskar. Det brukar bli en skön blandning människor och en av de saker vi uppskattar mest har varit seanserna vi ordnat där gästerna suttit kvar efteråt med ett glas vin och snackat om allt mellan himmel och jord!

Hur ser ni själva på andligheten?

Vår syn på andlighet är ganska sund, ingenting går till överdrift och vi är öppna för olika synsätt. På skoj kallar vi tex vårt bibliotek för flumbiblioteket. Där hittar man det mesta inom spiritualitet, esoterik och andra flummiga ämnen! Vi tycker att andligheten är väldigt tillåtande, det finns inget ”rätt eller fel”. Hela den andliga sidan följer en slags röd tråd och kan innefatta allt ifrån Gud, änglar, reinkarnation, attraktionslagen, utomjordingar, kvantfysik, hustomtar, auror och kristaller. Om man tar sig själv för seriöst och börjar mena att andras syn på saken är ”fel” kan man lika gärna gå med i en religiös fanatisk sekt.

Vi tror att vi kan lära oss av alla och det mest spännande som finns är ju att samtala och filosofera och utbyta åsikter om den andliga delen av livet. Andligheten är en viktig del i det vi gör och det är en del av den ständiga utvecklingen vi går igenom. Vi tycker att vardagen får ett större djup, eller ytterligare en dimension när man introducerar lite andlighet.

”Always and forever”

/Skribent Katarina Lövelius

 

Nästa nummer
Myter om Tarot och mediumlinjer

***

 

2018-03-05
Mötet med Tim Abbott

 

För en tid sedan blev jag bekant med Tim Abbott genom möten, samordning med kursverksamhet m.m. och jag har inte ångrat att ha fått träffa denna fantastiska person och lärare i mediumskap. Tim är en oerhört skicklig, duktig och väldigt ödmjuk lärare inom mediumskap. Tim kommer från och bor i England och kommer till bland annat Sverige för att dela med sig av sina kunskaper inom mediumskapet. Genom min egen tid av sökande och letande efter en lärare i mediumskapet hittade jag Tim och har inte ångrar att ta del av hans djupa vetskap och erfarenheter som man sällar ser på andra ställen. Tim guidar på ett suveränt sätt hur just jag som elev, person och andligt sökande kan komma till rätta med saker och framförallt avdramatisera väldigt mycket.

Men för den delen behålla det ”magiska” med hur man kan gå till väga för att jobba med andevärlden så den bassar varje person som vill gå längre i sitt mediumskap. Tim är ”känd” i England för att vara den ”mekaniska” mediumet. Vad som menas är att han har tekniker och olika sätt man kan ta till sig informationen från andevärlden. Det låter kanske som han skulle vara mekanisk själv, men om man frågar mig (och andra) skulle jag vilja säga Tim är mer närvarande och mer i kontakt med andevärlden än någon annan jag träffat som jobbar med andevärlden på den här nivån. Mer inkännande och mer kommunikation och pricksäkerheten får man nog leta efter. Jag personligen tycker Tim är ett fenomalt nu levande spiritualistiskt medium i vår tid, som jag hoppas på fler tar chansen att få ta del av hans kunskaper.

Jag fick en tid med Tim för en personlig intervju, där han själv fick berätta om sig och sitt arbete. I England har han och två av hans yngre elever ett evenemang de kallar ”The awakening” där de turnerar genom hela England och visar sin skicklighet i hur man kan arbeta med andevärlden.  De är morgondagens medium.

Vem är Tim Abbott? Berätta din historia.

Jag föddes 1960, i en ”stökig” familj,  mamma och pappa skildes när jag var väldigt ung så jag och mina syskon hamnade på barnhem  tills jag var 11 år. När jag var på detta barnhem mindes jag att jag mötte andar från andevärlden. Jag tyckte det var normalt. En ung man kom och lekte med  allt var unga personer leker med.  När jag var 11 år levde jag med min mamma igen i en liten by utanför Cambridge.
Sen flyttade vi till London, vilket jag inte gillade. Har aldrig gillat att bo i London.
Men min kontakt med andevärlden fortsatte.

När jag var 15 år förstod jag att jag inte var något läshuvud i skolan. I skolan bad lärarna mig praktiskt taget gå ut från skolan för jag gjorde inget skolarbete ändå. Så jag började arbeta på en byggfirma istället vid 15 års ålder. En särskild händelse med andevärlden inträffade på en arbetsplats. Vi hade olika jobb i detta hus. Där vi arbetare skulle vi göra olika saker. Jag fick gå ner i en liten källare för att städa upp en massa bråte. Där hittade jag två stora svart vita fotografier. På fotona var personer ur armén. Det syntes på deras kläder. Unga soldater. Jag tyckte om fotona så jag sparade dem.


Min ena arbetskamrat föreslog vi alla skulle gå till puben för lunch, men jag bestämde mig för att stanna i huset istället. Jag satte mig vid en trappavsats på övre våningen och åt en smörgås när jag plötsligt får höra fotsteg i trappen. Så jag tittade genom spjälorna till trappen och får se en ung man stirrar på mig. Jag frågade om jag kunde hjälpa honom på något sätt, för jag skulle ju vara ensam i huset.  Han frågade vad jag gjorde i huset. Jag förklarade vi är här för att göra reparationer av huset. Vi diskuterade fram och tillbaka om detta hus och den unge mannen i huset sa flera gånger att vi måste vara rädda om huset, att vi ska ta det försiktigt.

Jag kunde inte förstå varför han var så beskyddande av huset.  Helt utan förvarning försvann han. Han försvann inför mina ögon. Jag sprang ut i skräck och förstod ingenting.  Jag sprang ut på gatan och kom till en mur, där jag stannade. Då kommer mina arbetskamrater från puben och frågar vad jag gjorde där för jag skulle jobba vidare. Då sa jag att det uppenbarligen spökar i detta hus. Nej nej sa dem fortsätt jobba nu. Gå tillbaka och gör ditt jobb. Vid den tidpunkten förstod jag inte hur andevärlden fungerar.


Jag gick tillbaka till källaren och skulle fortsätta jobba, då jag går förbi tavlorna i svartvitt foto och ser där att den unga man nyss träffat på i trappen, var en av de unga soldaterna på fotot. Jag tänkte att jag ska nog sälja dessa för de kan vara av värde. Jag tog dessa till biblioteket i stan och frågade om de ville köpa dem. Nej säger damen på biblioteket. Så jag tänkte att om jag tar reda på historien bakom dessa gamla foton så kanske dem går att sälja. Vi hade en överenskommelse.

Vi fick reda på att regementet hette ”Appletree regement” och huset vi jobbade på för renovering låg på adressen Appletree Lane.  Den unga mannen som jag mötte i trappen bodde i detta hus vi renoverade, och han kom tillbaka för att se arbetet med huset eftersom hans regemente  var lagt i detta hus. Vad vi kunde hitta var att alla dessa män från Appletree regement hade dött i ett inbördeskrig och kom aldrig hem.  Jag har under åren haft många liknande upplevelser, också ett vid 19 års ålder som jag ska berätta om.  Där jag beslöt mig för att mediumskapet ska bli mitt riktiga jobb, så jag slutade jobba inom byggindustrin.

Jag uppsökte flera mediala cirklar, närmare tre stycken. Men de olika lärarna var inte vad jag kallar lärare.  De tyckte att om man arbetar psychic så är det inget bra, den ena yttryckte det som att jag skulle arbeta med djävulen…och jag tyckte inte om det utrycket och beskrivning. Det känns inte rätt. Att arbeta med andevärlden och genom sinnena ska kännas kärleksfullt, vilket jag själv tyckte så vi var så att säga inte överrens.  Så jag slutade i dessa tre  cirklar.


En dag när jag kom hem och stod i vid matbordet, skrek jag till andevärlden att jag kan inte hitta en bra cirkel att utveckla mitt mediumskap i, för jag kände mig ledsen och upprörd samtidigt. Helt plötsligt får jag höra en röst. Vi sitter gärna med dig, vi finns här du behöver bara fråga. Så jag tänkte vaddå… Jo om du vill ha en cirkel i mediumskap så sitter vi hos dig. 1 timme varje dag i två år satt jag i hemmet i min egen cirkel. V var nio stycken och jag var den enda levande personen! De två åren var mina bästa år i min egen utveckling för att utveckla mitt mediumskap. Efter det kunde jag börja jobba i vad vi kallar spirituella kyrkor här i England.

Jag träffade min kommande fru och fick 2 barn, flyttade från London. Men det äktenskapet fungerade inte av olika anledningar, men vi har en fin kontakt eftersom vi har barn tillsammans. Mitt mediumskap fortsatte och det ledde mig till Arthur Findley collage. Där mötte jag Glyn Edwards som ledsamt har lämnat jordelivet, men han såg något hos mig att jag hade potentialen till något stort, så han tog mig under sina vingar och jag var elev för honom i många år.
Det tog mig vidare till att jag fick resa utomlands och träffa fler skolor för mediumskap. Kanada, Tyskland, Norge, Danmark och flera andra länder. Även Sverige. Jag har fått turen att få besöka alla dessa vackra länder och alla underbara människor.

Jag är omgift nu med Jeanette, vi är som två familjer som sammanslagits nästan, och vi alla trivs väldigt bra ihop. Det liknar lite som Tv-serien Brady Bunch…
Vi är mycket lyckliga ihop Jeannette jag. Vi har tillsammans 7 barn och 7 barnbarn, än så länge. Vi är som en lycklig klan.

Ibland får vi utmaningar som vi ska gå igenom, och genom test och tillit tog vi oss igenom det. Nu har vi det bra och vi har en lycklig plats i tillvaron. Jag kan fortsätta med mitt mediumskap som lärare världen över att kunna delge mina kunskaper till andra ger mig stor glädje. Jag är mycket glad över mitt liv idag och vart det har tagit mig som person och som medium. Oavsett vad som kommit i min väg har jag stannat kvar hos andevärlden och jobbat med mitt mediumskap.

Hur ser världens framtid ut
Jag talade faktiskt med andevärlden nyligen om världens framtid. Som jag gör då och då. Världen är absolut den bästa plats. Men jag frågade då andevärdlen varför alla förödande tsunamis och vulkanutbrott osv. Andevärlden svarade, från vems perspektiv är det hemskt? Från andevärlden är inte detta hemskt eller förödande, men från er sida är det så. T ex tsunamis, jordbävningar och vulkanutbrott har alltid funnits i vår värld, det är inget nytt.  Så har det alltid varit. Det som är förödande är mänskligheten. Vi ser nyheter ideligen, hur djurriket far illa pga mänsklighetens framfart till mänsklighetens fåfänga för djurens päls eller elfenben och dylikt. 

Mänskligheten tror vi vet bäst enligt mänskligheten själva. Det som kan hända framöver, eller troligtvis kommer hända är att människan tar död på sin egen mänsklighet istället. Enligt mitt samtal med andevärlden kommer världen, jorden kunna fortsätta leva utan människan. Sorgligt eller inte, men vi bör se över vår axel vad vi egentligen gör på den gren vi själva sitter på. Men utan människan skulle världen som den ser ut nu vara en bättre plats. När detta kommer ske, har jag ingen aning om. Inte heller visste andevärdlen det heller. Kanske om tusentals år.

Men kanske med lite tur kan vi, och hinner vi göra något åt det. Människan har fått gåvan att tänka själva, egen fri vilja. Men vi värnar inte om vår omgivning tillräckligt. Djurriket och växtriket är beroende av oss, men vi är också beroende av dem. Så vi behöver varann, på sätt och vis, men till slut kanske vi förgör oss själva. Det har vi ju nästan gjort. Det är bara gå tillbaka i historien. Jag själv är glad över att jag och min nuvarande värld kommer kanske inte uppleva denna utplåning, men mina barnabarns barnbarn kanske…

Hur ser du på att få möjlighet att arbeta här i Sverige?
Jag har alltid älskat att arbeta i olika länder. Jag vet för närvarande väldigt lite om Sverige. Jag har dock kommit hit till Sverige 3-4 gånger och det kommer bli fler tillfällen. Alla länder och kulturer har alltid sin egen uppfattning och trossystem som jag absolut inte vill lägga mig i. Jag kan inte komma hit till Sverige och säga att ni alla har fel, ni har alla förstått fel. Nej det är absolut inte vad jag är här för. Det vore så fel av mig att ni alla ska göra som Tim Abbott gör. Vad jag vill och har en önskan om är att omfamna er kultur och traditioner, ert trossystem och ert sätt att uppfatta andevärlden.

Tillsamman med den bild jag har av andevärlden att detta kommer öka förståelsen för andevärlden och dess intelligens. Tillsammans med ert sätt här i Sverige kan vi skapa och hitta nya vägar och också gamla vägar till ett bättre sätt att arbeta med andevärlden. Jag vill inte ändra på gamla traditioner eller trossystem. Tillsammans kan vi komma till en högre och bättre förståelse för hur mångt och mycket fungerar. Supporten och tilliten finns redan här och jag vill få världen till en bättre plats så varför inte göra det tillsammans.

The Awakening
Det finns olika typer av medium. Spiritistiska medium, healing medium, faktiska medium etc.
På senaste tid  har två av mina elever, Shaun och Charlie, gjort enorma framsteg  i sina mediumskap.
Vi tre jobbar på liknande sätt i våra mediumskap. Idag är de certifierade som medium och lärare på AFC, och de är definitivt nya tidens medium.  Vi tre har slagit samman och kallar oss ”The Awakening”.  Det vi gör är att vi för stark bevisföring från andevärlden. Det vi gillar bäst att jobba med tillsammans med andevärlden är fakta och siffror som förmedlas via andevärdlen och oss.

När vi slår oss samman blir det väldigt spännande när vi tillsammans jobbar med andevärlden och dess intelligens och bevisföringen tar oss till nya höjder. Vad vi gör är lite unikt, detta har aldrig uppvisats någon gång tidigare, samt vi tre tillsammans blir något som ingen bevittnat förr. Vi tre kompletterar varann på scenen och vi tillsammans ger något nytt till publiken. Vi är inte ute efter att visa hur duktiga vi är nej, vi vill visa det nya sättet att arbeta med andevärlden och publiken. Hur intelligent andevärlden kan vara. Det är det vi vill visa för er andra. Hur olika sidor det finns av andevärlden. Vi kommer under kvällens föreställning ha frågor och svar från publiken.

Under föreställningen kommer det även ske experiment av andevärlden och oss. Mycket spännande kommer det bli.
Det vi försöker göra och bevisa är hur andevärlden kan kommunicera på olika sätt. Vi vill ju också vara undervisande samtidigt. Visa publiken alla olikheter och vad som är vad.

Hur startade idén om The Awakening?
Det hela startade med att mina två elever Shaun Gray och Charlie Kelly stack ut ur resten av gruppen och det visade sig det var nåt särskilt med dessa två. Så kallat X-faktor. Det är mycket ovanligt det inträffar men jag är glad över att jag fick upp ögonen på dessa två unga män. Idag är de egna medium och jobbar på sina egna sätt, tack och lov!
Shaun är idag en av de få som kan föra bevisen från andevärlden på ett sätt som är unikt i England. Diplomerna fyller väggarna hemma hos Shaun. Han är knappt 30 år fyllda. Charlie är den av oss som är vad vi kallar i England ”old fashion mediumship”. Men på ett modernt sätt. De båda är mycket kvalitativa medium.Vi alla tre tycker mycket om att jobba på att få hög kvalitet på mediumskap, i synnerhet i vårt lärande ut till elever. 

Jag har själv märkt på senaste tid att mediumskapet växer mer och mer i hela Europa. Vad jag menar är att mediumskapet har numera växt och tagit det till högre standard. Under bart att se och jag är glad över att få vara med om detta. Morgondagens medium vittnar om något helt nytt. Det var Charlie som kom på namnet ”The Awakening”. Vi har samtalat om det namnet och anledningen till att vi behöll namnet är att vi vill väcka andra människors förståelse för andevärldens intelligens.  Det finns en andevärld, vi kan inte dö, vi lever vidare fast i annan form. Den inkarnerade anden är en energi för evighet. Vad vi i ”The Awakening” försöker åstadkomma är att frambringa den kunskapen och förståelse till människorna.  Det är därför vi kallar oss för ”The Awakening”.

 

Vad vill du säga till de svenska läsarna?
Spiritualism och mediumskap är lika vilken religion som helst. När vi har ett trossystem kan tron förminska smärtan när man går igenom svåra tider, tunga perioder i ens liv. Mitt budskap till svenska folket är att hitta sin egen sanning. Att hålla fast i när det stormar. Världen är i en stor omställning, finansiellt, trosinriktning, ja allt möjligt. Vi har rätt till vår egen tro, vad det än är, utan att pådyvla någon något annat. Det är viktigt att hålla fast i sin egen tro. Det är också vad vi förmedlar till våra elever. Ur en stark tro och tillit växer mediumskapet till något unikt och starkt.
Jag hoppas jag får möta den svenska publiken snart igen. Jag brukar komma till SSL Engelen i Smedjebacken för fristående avancerade mediumkurser.

"Always and forever"

/Skribent Katarina Lövelius

 

 

Nästa nummer
Mötet med Sannegården

 

***

2018-02-06
   
Mötet med Ambres

 

Jag träffade Ambres 1984 i ABF huset, Stockholm. På den tiden var det en sensation och en väldigt ny företeelse i sitt slag. I alla fall som jag upplevde det. Jag fick vara med om något helt fantastiskt tyckte jag. Många nyfikna var där, både gamla medlemmar och nya. Men även dem som jag, var där för första gången för att lyssna på Ambres läror i esoteriska kunskaper, läran livet. För mig var det som svar från ovan och verkligen bönhörd då jag själv resonerat på likartat sätt. Ambres läror är som musik för mina öron. Jag fick där och då, även en insikt i att vi har alla kunskapen in om oss. Under åren har jag går många kurser med Ambres, senast var i somras (2017) Så man kan säga jag har från och till följt Ambres läror sedan 1984. Vissa perioder mer intensivt och vissa mindre aktiv. Men det har alltid funnits där, inom mig.

Jag har tagit med mig det esoteriska vart jag än går. I arbetslivet, familjen och vännerna. Så här lång tid efteråt måste jag säga att det var mest vännerna som inte klarade av min inre förändring. De kunde inte se min utveckling och ännu mindre glädjas åt att jag gjorde mina egna framsteg. Vad det beror kan bara spekuleras men jag är fullt medveten om jag är sällan ensam bland andligt sökande om att vänner inte ser en andlig utveckling som något positivt.

Över lag är det nog svårt att leva helt i andlighet om man inte har rätt umgänge eller toleranta vänner som kan älska en precis som man är. Så det är nog bra att tänka över vilka som finns runt omkring en och vad man vill utså eller inte. Nu vet jag att det var svårare förr, och att det är lättare idag, men ändå. Jag vet jag inte är ensam om en sådan upplevelse.

Den som har gått kurs med mig vet att jag inte kan vara tyst. Inte heller håller jag inne frågorna. Särskilt om personlig utveckling. Så Ambres har fått sina fiskar varma av mig, även han. Det är ju så han själv säger vi ska pröva andarna. Vi ska utsätta dem för frågor och prov, se det håller. Inte många som gör det. Men jag har alltid gjort så. Jag har ifrågasatt Ambres, jag har ställt frågor till sin spets för jag har varit så arg, beklämd och frustrerad över hur saker och ting sker och ingen hjälp från andarna får man…. Trodde jag. Svar fick jag av Ambres och ännu argare blev jag. Ambres svar var som effekten av att röra om i ett getingbo. Det surrade ännu mer i mitt huvud.

Men på tid när allt fick sjunka undan visade det sig att han, den gamle dammiga anden Ambres hade ju rätt i slutändan. Till min nesa. Nej kanske inte så för jag ville verkligen visa hur frustrerad jag var. Men insikten jag fick var att jag hade allt inom mig trots allt. Besluten och bestämmanderätten hade jag själv. Ville jag något var det upp till mig och ingen annan. Inte skylla på någon eller något annat. Allt kommer från en själv om det man inte är nöjd med. Val har vi alltid om allt. Det finns inga ursäkter.

Genom historiens gång har jag många gånger tänk att om jag ska göra en artikel ska det vara om och med Sture och Ambres. Nu fick jag möjligheten att göra det. Jag är så tacksam!

Jag fick även en liten pratstund med Ambres på tu man hand. Vilket jag verkligen är tacksam över att jag fick den möjligheten.  Så jag hade lite frågor även till honom, Ambres. Denna gång blev det filmat så här nedan delar jag med mig av svaren jag fick på mina frågor och en lite förhoppning från Ambres om framtiden. Håll till godo att se filmklippet. Hoppas du ska finna det lika spännande som jag gjort.
”Always and forever”!

/Skribent Katarina Lövelius

 

 

I nästa nummer :
Möte med Tim Abbott

 

 ***

2018-01-05

Mötet med Sture

 

I första numret har jag fått äran att träffa och intervjua Sture Johansson. Sture har verkat som transmedium i över 40 år. Verkligen imponerande om jag får säga det själv. Ambres är namnet på den ande som tar över och meddelar sig genom Sture. Simeno, var egentligen den ande som skulle framträda genom Sture och manifestera sig först men valde att träda åt sidan för att släppa fram Ambres som blivit den som under över 40 år förmedlat sin kunskap. Simeno framträder fortfarande ibland och de två stödjer varandra i förmedlingens omfattande budskap. De kompletterar varandra och det blev mycket bättre både för andevärlden och Sture själv.

En lördag i december, strax före jul, kom jag och min make till Stures hem för en intervju med Sture själv. Vad har han att berätta? Vad vill Sture som person förmedla? Ja det var sådana tankar jag själv haft. Så jag beslöt mig för att göra denna intervju.

Nysnö låg vit på marken i när vi kom in till Torsby i Värmland, där Stures hem ligger. Sture tog emot oss med en värme och naturlighet man sällan ser nuförtiden. Ett behagligt hem med mycket minnen från Sturegården bland annat. Många minnesvärda saker att beskåda, som kristaller och tavlor. Mycket gåvor från medarbetare, kollegor, släkt och vänner. Jag själv mindes några från den tid jag själv gick på många kurser med Ambres. Det var roligt att återse. Men också minnen efter Karin, Stures maka och själsfrände som sorgligt nog fått lämna jordelivet alltför tidigt.  

Sture berättar att han fortfarande håller helgkurser med Ambres i framförallt Stockholm i ”Nya Krukan” och den nya lokalen som ligger i Bromma. Men man kan även möta Sture och Ambres på andra orter. Nya ramstiftelsen har fått en ny energi och kraft och verkar fortfarande i esoteriska lärdomar, bland annat.
"Always and forever"

 

/Skribent Katarina Lövelius

 

Vad vill du som transmedium förmedla/säga till morgondagens transmedium? Både som privatperson och professionell.

Ja du, det som är mest viktigt för kommande transmedium är att ha båda benen fast förankrade i marken, att lära sig sortera ut vad som är vad i det som sägs och inte sägs. Både från andevärlden men också från andra transmedium. Framförallt att vara totalt ärlig. Både mot sig själv och andra som man arbetar med. Ta bort mystiken tror jag är väldigt viktigt. För alla människor bär detta på ett eller annat vis genom livet. För en del utvecklar sig detta, för andra inte alls. Men ofta i nära-döden-upplevelser, upplever många människor sig se saker som varit fördolt för dem genom hela livet. Men som transmedium finns många typer av trans. Man kan vara medveten när någon pratar igenom. Man kan dessutom vara med och påverka vad som sägs från andevärlden. Men att föredra som transmedium är att hålla sig tillbaka, att inte lägga sig i. Att inte ha förutfattade meningar om vad som ska sägas.

Om man går i djuptrans, då är det inga problem. För då vet man inte vad som sägs. Det är att föredra i så fall. Då slipper man stå till svars för vad som sägs, och vad som blivit sagts. Jag har haft den förmånen under alla dessa år som Ambres har funnits. Jag har inte varit medveten om vad som sagts. Jag har fått vara intakt själv som jag är och som person. Se till du är intakt som människa och tro inte att man är särskilt utvald eller märkvärdig på något vis bara för att man fått förmågan eller förmånen att jobba i djuptrans. Ha kvar ditt intakta ”ego” eller hur man ska uttrycka sig. Man äter och dricker normalt, man jobbar normalt, har ett normalt leverne helt enkelt. Med i livet så att säga. Att vara jordnära och förankrad i livet tror jag är det mest viktigaste. Samt inte tro man är upphöjd och märkvärdig.

Hur upplevde du ”fenomenet” Ambres när det startade? (Kanske du vill berätta något som inte berättats förr)
Jag blev helt enkelt jätterädd. Jag trodde jag hade fått en mental skada. Det fanns ett mentalsjukhus i närheten av Älvsjö som fanns på den tiden. Jag såg mig själv skaka galler där. Hade svårt acceptera vad som skett i min femsinnesvärld.

Vad gjorde att du ville fortsätta i 40 år som transmedium och låta Ambres komma igenom?
Viktigt att veta är att jag gick motvilligt in i detta. Jag jobbade som snickare och timmerman. Min värld var inrutad i meter och centimeter. Efter en tid hoppade jag faktiskt av allt. Där jag började ifrågasätta mig själv. Är detta något ur mitt eget medvetna, någon sidopersonlighet eller vad det nu må vara. Jag läste en bok i samma veva detta hände. En bok som heter ”Sybill”. Som handlade om en person som hade massor av olika sidopersonligheter. Jag tror även den blev en film. Men det skapade problem för mig, så jag hoppade av allt. Det blev för mycket. För jag började tänka i banor om jag lurade andra människor. I den här processen blev jag väldigt självkritisk och det menar jag är oerhört viktigt att man är. Man måste gå igenom sig själv, är det här ur mig eller är det här något annat. Samt om det är sant och riktigt.

Det som gjorde att jag fortsatte vad ju det att jag såg vad Ambres gjorde med andra människor. Jag fick höra inspelade band och filmupptagningar. Jag lärde känna honom via detta, på ett annat sätt efter hand. Det gjorde att jag fortsatte. Jag jobbade ju vid sidan av med snickeriet ganska länge. Eller rättare sagt jag har aldrig slutat jobba som snickare. Att leva och jobba som medium är som att hoppa utan skyddsutrustning över huvud taget, utan att veta var man hamnar. Man hoppar utan underlag.

Hur upplevde din närmaste krets, släkt och vänner när du tog steget att fortsätta vara transmedium?
Det enda min far sa till mig på den tiden var - det här har din mor och jag vetat länge. Efter det har det inte varit några diskussioner kring detta från mor och far eller från mina syskon.  Några av mina släktingar följer faktiskt Ambres och deltar i kurserna även nu. Mina vänner byttes ut allt efter hand. De som tillhörde mitt gamla liv försvann och andra kom till. Vissa stannade kvar. Men jag har inte saknat något från den gamla vänkretsen. Omställningen var väldigt enkel.

Hur var det för dig som person att träffa Shirley McLaine eller andra personer som gjort intryck på dig?
Många menar att det är fantastiskt att få träffa t ex Shirley McLaine. Jag håller med om. Så är det alltid i nya möten men jag har även funnit andra personligheter i t ex jaktlaget eller på byggen som har haft andra otroliga livserfarenheter och kunskaper än vad kanske så kallade kändisar har. Men som har berikat mig med sin livserfarenhet och medmänsklighet. Det har inte bekymrat mig, alla möten jag haft har berikat mig.

Skulle du vilja berätta lite mer om Ambres OCH Simeno? (din upplevelse eller känsla.)
Simeno var ju den som ”öppnade” mig. Simeno var ju oerhört stark nästan bombastisk och det nästan skrämde folk. Han eller hon hade en röst som nästan dånade. ”Hen ” insåg sedan att detta inte fungerar. Utan släppte då fram Ambres istället. Simeno var Ambres partner en gång i tiden då de båda var i kött så att säga. Så det är Ambres har skött ruljangsen efter detta. Det är ingen schism mellan dem två. Simeno kommer igenom ibland, även idag, men har tonat ner sig. I min kropp är det stor skillnad på när Ambres varit där i jämförelse med Simeno. När Simeno har lämnat känns det som om jag är inbäddad i bomull och allt känns bara gott, eller hur jag ska förklara. När Ambres varit där känns det inte som någon större skillnad när jag kommer tillbaka. Men det är något särskilt med Simeno, det är helt klart. Det har en kraft som känns god och läkande. 

Vad är din erfarenhet och upplevelse om new age rörelsen eller vad man säger idag i folkmun den mediala rörelsen?
En sörja! Om jag fick välja skulle jag vaska och det får man nog göra väldigt länge för att hitta något ”guld” alls. Det mesta i rörelsen är massa antaganden och fantasier, helt enkelt upplever jag det som många lurar folk. Bedrar rent ut sagt. Många har det som en flykt från livet, anser jag. Tyvärr är det ofta så. Jag känner inte igen något av det jag sysslar med i det jag ser hos många andra jag mött.

Finns det något du ångrar eller saknar med allt kring ”fenomenet”?
Nej, faktiskt inte. Det finns inget jag ångrar. Jag har haft fullt upp med att vara Sture, snickaren i första hand.

Är det något speciellt du skulle vilja förmedla eller säga till sökande personer?
Testa andarna! Det är väldigt viktigt. För tro inte det bara är vackert och fint. Andarna kan bedra lika väl som människan. De kan utge sig för att vara vem och vad som helst. Du själv har ingen som helst kontroll över det. Testa och åter testa andarna. Det är också det som Ambres säger att” tro inte på vad jag säger, utan testa det jag säger”. Det är viktigt och jag håller med honom om det, absolut.
Jag vill också påpeka är att när jag lämnar denna jord tar jag Ambres med mig. Ambres kommer inte verka genom någon annan än mig. Så har jag fått det sagt en gång för alla. Så den som vill påstå annat ljuger och har inte hört vad varken jag eller Ambres sagt. Det är menat så och så ska det förbli.


Säkert kommer andra andar att framträda genom andra medium att påstå att nu är jag (Ambres) tillbaka. Jag upplever att många gånger ignoreras detta och det gör mig bekymrad och faktiskt bedrövad över denna ignorans. Ambres säger ju själv att han har blivit ett namn, även på andra sidan. Han säger det finns dem på andra sidan som stjäl Ambres namn och utger sig för att vara honom. Ambres säger då genom mig, se på spåren. Se på vad är det dem förmedlar. Testa dem och jämför dem och fråga dem exempelvis om chakra-systemet (för att ta ett exempel) hur det fungerar. Hur många chakra-punkter finns det och hur aktiverar eller dämpar man chakra-punkterna och till vilket organ är de kopplade till! Då har de ofta inga svar. Folk vill så gärna tro att de glömmer att testa. Det är för mig helt obegripligt. Men så fungerar det ofta ute i världen, tyvärr.

När jag inte längre har kraften och Ambres tar farväl för gott, kommer förmedlingen att bäras fram av de som följt Ambres och lärt hans rika kunskapsmassa. Många fysiska lärare är redan utbildade och beredda dels genom livserfarenhet och ur otaliga kurser funnit att ”den upplyste ropar inte ut sin kunskap” utan stilla går den fram och det enda vi ser är spåren efter den. Där tar de över förmedlingen och redan nu gör de det genom olika kurser i Ambres förmedling.

Var det nu ska ske. Vår plan och andens plan vet vi så lite om. Men när jag Sture, har gjort mitt då är även Ambres färdig som förmedlare. Då tar lärare som Ambres utbildat över förmedlingen och för den vidare.

 Sture



I nästa nummer:
Mötet med Ambres